Nä nu ska jag sova. Huvudet känns tungt och jag ska börja jogga i morgon. Kommer att dö efter 10 meter.

Sov så dåligt i natt. Normalt har jag bara Lady och Lillmiz hos mig. Men den här gången ville även min systers och mammas katter sova hos mig, Ozzy och Fridde. Det var mysigt i början, men sen vid två-tre på natten så började de piggna till och leka med allt möjligt i mitt rum. Med mitt block, blommorna, kläderna osv. Vid sex på morgonen fick jag nog och slängde ut alla ur rummet, förutom Lillmiz som sov i sängen.

Klev upp klockan nio för att ge hundarna och katterna mat och släppte ut hundarna. Även kattungarna letade sig ut och lekte på uteplatsen. Jag vågade inte släppa dem ur sikte. Förut fick vår katt kattungar och två av dem försvann, vi tror att det var en hök som tog dem. Och jag vill inte att det ska hända igen.

Hittade en fjäril vid fönstret som kattungarna hade kul med. Snäll som jag är så släppte jag ut sötnosen

Denna kyrka ligger mitt emot lägenheten. Där på kyrkogården ligger mormor och morfar och mormors föräldrar i en familjegrav. Kyrkogården är väldigt fin och lugnande att gå i. Jag brukar gå dit på kvällarna för att njuta av stillheten och begrunna livets skörhet.

Många förknippar kyrkogårdar med död och sorg, men jag tycker snarare att man förknippar det med liv. För det är just på kyrkogårdar som man kan se alla människor som har existerat och levt. Man blir mer medveten om alla som faktiskt har levt på 1800-1900 talet. Fascinerande.

Kattungarna har blivit rejält busiga, de ränner runt och leker med allt de kan få tag på. De har börjat klättra på ens byxben och än gör det inte ont. De har även börjat spinna när man klappar dem och det låter så sött.

Idag ska jag hem över helgen för sen kommer jag inte kunna vara hemma för jag ska jobba till första veckan i augusti. Jag ska plocka ägg och försöka undvika att bli attackerad av läskiga höns. Hälsade på hönseriet igår och blev faktiskt lite chockad när hon sa att jag skulle in till hönsen och leta ägg. Borde vara glad att de får gå fritt och inte sitta i burar. Jag får lön i alla fall.

Börjar på måndag och sen får jag hoppas att det går bra.

Micke och Zorro myser med varandra

Vi har haft Zorro i cirka 12-13 år. Han är i grund och botten en vildkatt. För cirka 13 år sedan tog hans mamma med han hit tillsammans med hans syskon. Först bodde de i vedbon men sen smet de in i källan och bodde där bland alla verktyg. Då beslutade mamma och pappa sig för att ta upp dem och låta dem bo med oss.

Hans syskon gav vi bort och mamman dog senare.

Zorro är en tuffing, han påminner om en lite gangsterledare. Nu på gamla dagar har han blivit lynnig och rivs och bits. Men det är väl för att han är gammal och har kanske ont. Älskar min lilla pojke.