Den dagen kommer jag aldrig glömma. Känslan av att ha lyckats men samtidigt känslan av obehag. Obehag inför framtiden. Efter gymnasiet lever man bara i en stor ovisshet, man vet inte med säkerhet vad som kommer att hända. Man vet inte om man kommer in på utbildningen, om man får jobbet som man har sökt, om man kommer att resa den där jorden runt resan etc.

Det enda jag vet med säkerhet är att jag kommer att jobba i en månad på ett hönseri nu i sommar och att jag troligen kommer att läsa finska på universitet i höst. Mer än så vet jag inte och det känns för j*vligt. Just nu vet jag inte vad jag vill med mitt liv men det behöver jag inte veta. Jag gör det jag kan just nu så får man se vad ens väg leder en in i.

Just nu så tänker jag i alla fall njuta av mitt sista sommarlov. Lev i nuet och oroa dig inte i onödan för det som inte har hänt än.