När jag var 17 så fick jag reda på att jag hade social fobi av skolsköterskan på gymnasiet. Så hon skickade en remiss till bup där jag fick träna på att snacka med folk. Det värsta var att psykologen inte riktigt fattade att jag hade social fobi. Hon snackade med mig hela tiden och blev typ sur när jag inte förde en konversation med henne.

Jag har så svårt att träffa nya människor. Värst är det när jag blir lämnad ensam med dem. De pratar med mig och jag håller på att skita på mig för jag vet inte vad jag ska säga. Hjärtat bankar mot revbenen, jag blir röd i ansiktet, jag stammar när jag ska säga något... Ibland hatar jag mig själv för att jag har social fobi. Känner mig så värdelös. Kan inte ens prata med min släkt och mina äldre syskon.