Detta jobb är nog en av det jobbigaste som finns. Att se hönsen på så trånga utrymmen, utan solljus och utan en chans att ruva på äggen. Idag skulle jag plocka ihop ägg i ett av hönshusen. En höna låg på några ägg och jag använde en förlängd arm för att ta dem. Det var jobbigt, för hon ville verkligen ha kvar dem hos sig. Som alla andra höns ville.

Igår grät jag när jag kom hem. Väldigt mycket. Jag vägrade återvända till jobbet - övervägde till och med att hoppa ut genom fönstret. Micke uppmuntrade mig till max men jag tyckte bara att han var grym som inte brydde sig. Mot all logik återvände jag dit. Det känns lite lättare men ändå jobbigt.

Jag vill sluta, men vill inte ge upp. Det här jobbet är bara för 5 veckor, det klarar jag väl av? Och sen tänker jag absolut inte återvända dit. Never.