För lite mer än en vecka sedan flyttade Micke till lägenheten. Eller vår egentligen, på sätt och vis. Men den känns inte som vår. Känns som hans. Alla saker som är där är hans och mitt ligger typ i en låda i någon skrubb. Vill nog inte kalla det för mitt "hem" ändå. Känner mig inte riktigt redo ännu för det. Vill först att Micke ska...  göra mig delaktig. Jag vet inte riktigt.

Trött är jag också. Önskar jag kunde stanna kvar här hemma längre, känner mig så lugn och avslappnad här. Blir stressad av att bo i en trång lägenhet. Nej, trång är den inte. Men den är en etta, jag är van med att bo i ett hus som har ca 7 rum.