Ibland så vill jag gömma mig från världen

Morgonen spenderade jag framför teven för att se på vasaloppet. Tittade bara mest för att mor och far satt där. Man blir själv peppad på att träna i några år för att kunna delta i loppet.

Nu är jag hos Micke och har fått en släng av nedstämdhet. Om man nu kan säga så utan att få det att låta fel. Känner mig så tom och vill bara lägga mig ner och stirra på en fläck i taket. För bara tre timmar sedan var jag full av positivitet och hade framtiden framför mig. Men nu känns allt mörkt och kan inte se längre än till min nästipp.

Hoppas lite sömn botar det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0